Juli har passerat och det har varit en ganska tung månad med en hel del tråkigheter. Vi åkte ner till Falsterbo med Valerie för att rida 6-års. Förra året hoppade hon väldigt fint här och gick till final. Då blev hon dock väldigt skrämd på framhoppningen sista dagen av ett antal körhästar. När vi nu kom tillbaka kände hon direkt igen sig och stressade därför upp sig otroligt mycket. Uppvarvad och spänd rev vi flera hindrer i första kvalet. Andra dagen var inte mycket bättre, så det var bara att åka hem igen. Nu har hon fått lite vila, så får vi ta nya tag till hösten.
Några dagar efter att vi kommit hem drabbades vår fina Quitano av ett svårt kolikanfall och fick tas till klinik och buköppnas. Han buköppnades redan en gång för två år sedan till följd av att en stor del av tunntarmen gått ut genom ett anatomiskt hålrum som hästar har i bukhålan. Detta är mycket ovanligt, men nu hade exakt samma sak hänt igen. Han verkade till en början ha klarat operationen bra men blev sedan allt sämre och vi fick därför tillslut låta honom somna in. Han var en speciell häst med stor personligthet och är mycket saknad.
Bara någon vecka efter detta stod det klart att vi även kommer mista Constantino, Quitanos bästa kompis. "Tino" kom till mig som 2,5-åring för inridning och har sen blivit kvar i 3,5 år. Förra året gick han 120-klasser som 5-åring. Under vintern och våren har han dock inte presterat som man skulle önska och efter en lång utredning och scintröntgen fann man att hans ena höft är svårt skadad, troligtvis efter ett gammalt trauma. Han har ont och kommer inte kunna fungera som ridhäst, så det bästa vi kan göra för honom är att låta honom få gå vidare till de evigt gröna ängarna. Att förlora två hästar på kort tid är tungt och det blir ett stort tomrum efter dessa två personligheter. Tack till Cassandra, Tinos trogna ägare, för att jag har fått ha honom under de här åren.
Quitano & Tino <3
